Alex den andra

Jag har ingen ork kvar, jag tror inte du förstår hur mycket jag behöver dig. Ibland ångrar jag att jag berättade vad jag känner för dig eftersom jag visste att jag skulle bli sårad av sanningen. Gjorde jag ett misstag av att berätta? Jag vill inte känna så, jag vill vara glad att jag berättade det men inte blev jag det. Istället börjar jag gråta till matprogram och diversser saker pågrund av att jag tänker på dig. Jag är så jävla kär i dig, jag tror inte du förstår det! Jag vill slänga mig i din famn och krama om dig tills du säger att du stannar hos mig. Jag behöver dig, jag behöver dina kramar, ditt skratt, ditt leende vårat bus tillsammans. Det är inte förns nu jag har insett att du är världens bästa kille. Jag kan berätta allt för dig, precis allt. Jag pratar om allt med dig, jag är mig själv med dig! jag skulle kunna börja gå till dig bara för att få se ditt leende. Och det värsta av allt är, att jag aldrig kanske får "oss" igen med våra filmkvällar, bilbus mer. JAG SAKNAR DIG