Alex den andra

Varann söndag brukar jag vara glad, jag brukar vara jätte glad över att komma till min pappa! Min pappa som jag älskar väldigt mycket. Men idag känns det bara meningslöst allt, jag vet inte vad jag gör här. Med tårarna i ögonen sitter jag och lyssnar på musik. Jag vet inte varför jag har tårarna i ögonen. Jag vill inte ha det så här, jag menar verkligen allvar. Jag vill inte känna så här längre, jag vet inte vad jag gör för fel. Det känns som hela mitt liv är en bluff och att jag ska leva med dom här känslorna resten av mitt liv. Jag mår inte bra, psykiskt! Jag Försöker att göra det bästa av allt, men ibland slår allt över i huvudet och nu har det börjat göra det för ofta. Allt jag gör sårar alltid någon, det är alltid någon som blir sårad i min omgivning eller arg över att jag gör fel! Bara för att jag är byggare är jag inte stark nog psykiskt. Jag tar åt mig saker hårt och har alltid gjort. Jag behöver någon som jag kan få hålla om, sova bredvid. Kunna gråta ut mina känslor, vakna av en puss på pannan. Känna mig älskad för nu känner jag mig absolut inte älskad. Av någon!