Please remember me
Imorse hade jag ingen ork kvar att gå till skolan, jag hade verkligen inte det! Nu har smärtan smygit sig fram igen och det känns som att jag är den ensamaste personen i hela världen. Imorgon är det alla hjärtans dag och jag ska träna och det känns skönt! Just nu vill jag bara gå och gömma mig, vill inte vara kvar här. Allt är skit ändå. Min saga med dig är slut föralltid nu, den är verkligen slut och det känns, det gör verkligen det! jag orkar inte.
varför varför varför sitter jag och frågar mig själv, jämt. varför varför varför varför?
jag vet inte, jag vet faktiskt inte varför! men ibland känns det som att mitt liv skulle vara en saga om jag fortfarande var tillsammans med dig, D. Än saknar jag ditt leende och dina pussar på pannan när man skulle sova! Ändå har det gått snart 3 år. TRE JÄLVA ÅR! vad är det här?
Jag vill inte vara ensam längre, sen saknar jag dig också G. Jag gör verkligen det fast jag inte vill. Depp musik i högsta hugg spelas det också, så det gör ju inte saken bättre.
Funderar på att gå ut och ta en promenad i det fina vädret.