Alex den andra

Sitter här i min ensamhet och funderar, vad ska jag ta mig till med allt ? Hur ska jag kunna bli som förr när man inget har som är bra? Hur ska man äns orka att ta sin tid att försöka fixa ihop allt, när inga pusselbitar vill till sin plats. Vart tog du vägen min vän ? Du försvann så plötsligt och allt blir som minnen, jag saknar dig inte men ibland gör jag det! Att livet inte är lätt har jag förstått, att vänner kommer och går har jag också förstått men det finns en sak jag inte har förstått hur folk verkligen älskar att se mig dras ner i skiten, att vara olycklig! Det gör så ont att vissa personer inte ha modet att se mig lycklig. Du har inte modet att se det, det har du aldrig gjort. Det som glädjer dig är att se mig vara olycklig och ledsen och försöka få mig att prata om det så du kan skvallra allt vidare. Det är över nu, jag är trött på dina fasoner! Och det är inte dig jag menar! Känner att jag måste skiva så eftersom att det inte går skriva något förns folk tror att det är just dom man pratar om, jag har andra, ni kretsar inte runt mitt huvud längre, förstå det! Jag tror jag skulle behöva bara skrika rakt ut och berätta allt som är fel, allt jag går och bär på inombords. Det kanske skulle bli bättre då ? Jag vet inte, det finns ingen som berättar något för mig.
Vill bara ha ett leende stort som det bara gå och skratta förbi dagen och jag ska se till att det inträffar. Snart!