Alex den andra

Kommer ni ihåg när man var liten och allt var så fruktansvärt bra? Det ända man behövde göra var att peka och skrika så fick man som man ville, man fick all uppmärkshet och man fick hundra tusentals paket när man hade födelsedag eller på julafton när tomten kom och man var rädd för den röda gubben med stort skägg som egentligen bara var farmor som hade klätt ut sig. Vilken besvikelse. När mamma lämnade pappa för att man har latmask till pappa, en mamma får ta hand om en liten blond flicka med öroninflamation varje vecka och halsfluss och alla andra sjukdomar. vad ska man göra? Eller när man var på dagis och det var inget skit snack utan bara bråk när man råkade ta någon annans docka eller något annat liknande. Eller när jag och madde var exakt varje dag och levde livet, vi visste allt om varandra och livet var underbart. Nu är man bara stor och vill vara liten igen och slippa allt tjat och skitsnack. Jag vill inte bli stor, jag vill inte börja betala räkningar, jag vill inte behöva spara för att ibland behöva tigga pengar av pappa för att kunna köpa toapapper, jag vill leva livet. Jag vill. Jag har för stora problem för att kunna klara av att klara mig själv, det är inte dags än men när det är dags. Kommer jag vara förberedd då? Jag vet inte. Jag vet att jag inte orkar bli vuxen och jag orkar inte ta tag i mina problem, jag är lik min pappa. Springa bort från problemen och hoppas att någon annan löser dom, det är sjukt hur lika jag och min pappa är. Jag vill vara liten och kunna lägga mig i min pappas knä och gråta tills tårarna inte kommer mer, dom är slut! Jag vill kunna fråga pappa om pengar och säga med hund ögon. "pappa jag har hittat en sådan fin klänning tills helgen, snälla" så får man den. Snart är man så stor att pappa istället kommer att säga, du har vel egna pengar. Jag lever på min pappas pengar och jag hatar det. detta suger, alltså att bli vuxen. jag kommer aldrig få något körkort heller pågrund av att jag är så dum att jag röker och jag klarar inte av att sluta, skit heter det! Jag kommer behöva körkort när jag går ut trean, visst det är nästan två år, men ändå. Jag vill kunna sluta ta bussen. Jag vill växa upp, som anders säger. "man kan vara vuxen fast att man är 15 år, det är det att man måste tänka efter hur man beter sig" Det är de, jag vill inte bli vuxen, jag har fortfarande ca 6 månader kvar på min ungdom. Jag vill leva livet, jag vill vara barnslig. Jag skulle faktiskt vilja bygga upp barbie landskapet jag och isabelle alltid gjorde när vi var små, hela övervåningen var ett helt landskap, oh vad jag saknar det. Eller när man bad om att få gå på ikea själv medans mamma och pappa handlade på maxi, och hur stor man kände sig när man fick ta bussen in själv till ikea utan pinsamma föräldrar. Tänk om det kunde vara så nu. Hur svårt är det nu, föräldrarna säger ta bussen när man frågar snällt om man kan få skyss in till stan, eller säger " jag ska på fest jag får se när ja kommer hem", "ja, gör som du vill", istället vill jag höra, " javisst gumman kan jag skyssa dig in till stan." "nej, jag vill att du kommer hem skapligt och inte dricker för mycket. " JAG VILL HÖRA DET!

Nu ska jag röka för jag blev ledsen när jag skrev detta. helvete