Alex den andra

jag tänker för mycket, men egentligen inte. Jag känner för mycket men egentligen inte. Jag hör alldeles för mycket och lyssnar alldeles för mycket på folk. Jag hatar att må så här. Jag förstår inte vad världen har för anledning till att ge mig det här livet. Jag vill bara dricka och röka bort mitt liv, det känns så långt inne i själen. Jag har inte ritkigt ngt att leva för, det är faktiskt sant. Det känns så iallfall.. Men det ska det ju inte göra eller hur?
Jag vill ha ngn speciell att leva för, någon som finns där föralltid och förstår min smärta och bara vill stå ut med mitt komplecerade liv. Men jag tror inte det finns ngn sådan i detta liv..

Du är bra. du är söt, du är snäll, du har leendet, du har läpparna, du har det där lilla extra som jag vill ha.
Men är jag vet inte om jag är stark nog, är du det ? Jag vill, men låt det gå sakta..