ingenstans att ta vägen.

Varje dag gör ont, jag känner mig så patetisk. Jag kan inte bestämma mig. Jag vill inte men ingen lyssnar på mig. Jag vill inte bo hos mamma, varje dag är en plåga. Exakt varje dag. Jag känner mig så ensam när jag är här. Mamma kollar på tv, jörgen spelar wow och andreas stänger in sig på sitt rum och önskar att han kunde dö. Det är sjukt hur deprimerande min famlj gör mig. Hos pappa är det alltid något som händer. Förr var det tvärtom jag vill inte åka till pappa, nu vill jag inte åka till mamma.

Hjälp mig någon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

vad heter du?
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback