Älskade du!
Nu ska jag berätta för er alla om min allra bästa vän madeleine elisabeth peukert:
Träffades på när vi var puttismå, nästan innan vi blev gjorda. Blev redan vid den åldern bli underbart bra vänner och allt var helt perfekt, Hon på den blå sidan och jag på den andra sidan på dagiset på Storgården. Vi gjorde allt ihop och vi var helt klart bästa vänner, åren gick och vi blev större. När vi skulle börja på lekis blev det samma klass. Sedan 1:A på Nygårdsskolan, vi fick alltid skäll av min mamma, "Nej, nu måste vi sätta ihop skruven igen" fick man höra varje dag, när man började småbråka! Efter ettan fick min kära mor för sig att flytta, Till mantorp och fick lämna madde själv på nygård, det kändes! Tappade kontakten när jag flyttade till min far i Ljungsbro i trean. Ångrar den tiden något fruktansvärt. Flyttar tillbaka till moren igen till sjuan och i åtta kom det en kär liten madde till skäggetorpskolan. Jag skämdes över henne något otroligt och ville inte vara nära henne. Jag vill bara glömma tiden i åttan då jag ingonerade henne totalt! Förlåt! Sedan började nian och jag förstod inners inne hur mycket jag saknade henne, och sket i hur hon såg ut och ville mer än ingenting bli hennes vän. Trodde det aldrig men så blev det. Var stelt i början men sedan i mitten av nian blev allt mycket mycket bättre och vi började leka mer och mer! Nu skiter jag totalt i hur hon ser hur och hur hon beter sig. Hon är min bästa vän och det står skrivet i mitt hjärta med stora feta bokstäver. Nu för tiden går det knappt en dag utan att vi ses, att inte träffa henne på några dagar är en stor saknad. Hon är en tjej som bryr sig och hon finns dag som natt och tar inte avstånd fast jag mår skit och behandlar alla som skit, pågrund av min smärta. Jag skulle aldrig sluta älska henne på det sett jag gör. Att ha en som man kan berätta allt för betyder så mycket inombords, man kan lägga sitt ledsna ansikte i hennes famn och gråta tills tårarna inte kommer mer. Med henne känner jag mig trygg. En sån vän som henne ska alla ha och jag har en. Skulle jag förlora henne skulle jag förlora en del av mitt hjärta, jag skulle nog gå under. Man kan säga att jag ser henne som min andra syster, helt sjukt! Men jag skulle inte kunna leva utan henne. Hon är min bästa vän och ingen kommer någonsin ta henne ifrån mig.
Jag lovar dig madde, jag ska aldrig lämnade dig. Jag bryr mig alldeles för mycket för att kunna lämna dig. Jag älskar dig och kommer alltid att göra! / din bästis Alexandra