Alex den andra

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva min kväll igår. Allt var kanon kul och bra tills vi åkte in till stan. På tolvslaget stod jag själv och grät och drack som en idiot. Jag har nog aldrig kännt mig så ensam, jag har aldrig kännt mig så sviken och bortglömd.

Jag trodde att detta år kunde börja bra. Men det har börjat lika dåligt som alla andra år. Förra året vaknade jag upp med minnesluckor så det stod härliga till, året innan det vaknade jag upp med ångest och året innan det vaknade jag upp med lätt hjärnskaking. Jag fattar inte vad jag gör för fel för att jag alltid ska bli den som blir lämnad kvar.

Jag ger upp totalt!