Alex den andra

varje måndags kväll kommer klumpen i magen som får mig att brista i gråt för ingenting. Jag hatar klumpen i magen, för den klumpen förstör så jälva mycket för mig själv. Jag tvingar mig själv till saker jag absolut inte vill göra för alla andras skull, jag gör det inte för min egna skull. Varför ska jag göra något åt mig själv som jag hatar över allt? Jag vill inte tvinga mig själv längre, jag orkar inte längre.
jag har ingen lust att bli tvingad till saker hela mitt liv, varför är det ingen som förstår att jag behöver en paus från allt? Hur långt behöver det gå till någon kan inse att jag behöver en paus och tänka hur jag vill göra med mitt liv. Jag får ingen talan i mitt liv längre, gör jag inte saker blir dom arga och säger att jag bara är lat. men ingen tänker just på att jag kanske mår dåligt över det eller att jag har saker att säga. Jag försöker och försöker men jag orkar inte försöka mer. Varför kan ingen förstå att jag inte orkar försöka och bli tvingad till saker jag mår dåligt över?