Alex den andra

Ni vet när kroppen säger nej, den skriker ut ett nej. jag har en sådan smärta inuti mig. När dagen är slut är jag så slut att jag lägger mig i min säng och gråter ut. varje kväll. Jag har blivit så sårbar att så fort någon säger åt mig saker bryter jag ihop. jag har brutit ihop när jag fick höra att jag är tjock och måste gå ner i vikt av mina föräldrar. Jag vet att jag måste det. Men jag gör det på mitt sett, men det är ingen som är där och stödjer mig. Alla mina vänner tror att jag alltid är den dära tjejen med det stora leendet och den konstiga humorn. när jag är själv, kommer paniken och jag bryter ihop. Varje dag för mig är som att någon hugger en kniv i min mage, en plåga! varje kväll somnar jag av utmattning och önskar att jag slapp gå upp dagen efter!
Framtiden skrämmer skiten ur mig, studenten skrämmer totalt skiten ur mig! man ska se fram emot studenten men jag vet inte om jag gör det, för jag vet att den 13 juni 2009 kommer jag stå där själv utan jobb och utan framtid. Jag kommer vakna efter studenten och inse att nu är jag stor och ska flytta hemmifrån och stå på egna ben. Jag är rädd! Jag vill flytta hemmifrån så jag vet hur det känns att stå på egna ben innan det är dags.
Snart är det dags att ta studenten och dansa bal. Jag vill dansa bal men har ingen att dansa med, allt kommer att kosta pengar. Man tar bara studenten en gång och man dansar bara bal en gång. varför kan ingen hjälpa mig att inse det? Jag vill ha en minnesvärd student. Visar mina föräldrar att jag ska få det? Jag vet inte för det verkar inte som det.
den 12 juni ska jag stå där på flaket och skrika att jag har tagit studenten, är jag redo för det? nej